Från tragik till strategi

För nödläge – klicka här!

Efter inte mindre än sex självmord på två år i Storuman bestämde sig kommunens ledning för att agera. Detta blev startpunkten för ett strategiskt, tvärsektoriellt arbete på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Se och hör historien om hur det gick till i filmen nedan.

 

Men hur skulle poliser, socionomer, rektorer, vårdpersonal, alkoholhandläggare kunna samlas kring ett forskningsbaserat utvecklingsarbete – i glesbygd?

– När jag och Anette läste en vetenskaplig artikel av Gil Zalsman m.fl. (Suicide prevention strategies revisited: 10-year systematic review. Lancet Psychiatry 2016), slog det mig plötsligt att de fyra områden de beskrev, kunde översättas till svenska ord som alla började på b: Bemöt, Behandla, Bygg, Begränsa. Jag frågade Anette vad hon trodde om att kalla arbetet för B4, som en pedagogisk påminnelse och också kunde uttalas before, säger Per-Daniel Liljegren, som då arbetade som regionalt stöd till lokal skolutveckling utifrån skollagens krav att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”

Den brokiga skara Anette träffade ungefär en gång i månaden verkade gilla konceptet och snart spred sig uttryck som B4, B4-gruppen, B4-möte, B4-modellen – men vad betydde det egentligen, konkret?

Handlings- och aktivitetsplan

– Till en början uppfattade nog de flesta bara att B4 stod för before, och vikten av att agera innan det var för sent, att förebygga suicid, säger Anette Edin-Liljegren, forskningssamordnare vid Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman.

Så småningom växte en kunskapsbaserad handlingsplan fram:

  • Bemöt handlar om att bemöta varandra, barn, unga, vuxna, äldre med respekt, god ton och även med professionella metoder som i t.ex. YAM, MHFA, ”Stör döden” för lärare, Psyk-E bas suicidprevention, ”Våga fråga” från Suicide Zero, men också att skolor slutar använda ”antimobbningsprogram” som visat sig öka risken för mobbning – utan i stället satsar på evidensbaserade program som t.ex. finska KiVa.
  • Behandla är främst en uppgift för sjukvården men Zalsman m.fl. nämner t.ex. att man inte enbart ska ge antidepressiva mediciner till ungdomar som kan öka risken för självmordstankar utan måste följa upp behandlingen noga med kompletterande terapisamtal.
  • Bygg rutiner och vårdkedjor så ingen hamnar mellan stolarna. Att ha goda kontaktvägar skola–elevhälsa–BUP och skola–socialtjänst, primärvård–BUP–vuxenpsykiatri etc kan rädda liv.
  • Begränsa tillgången till riskabla medel, verktyg och miljöer 
(alkohol, droger, skjutvapen, fästen, krokar, rep, linor etc). Ett intressant exempel här var en hängbro som kommunen inte var ansvarig för men där ett suicid skett. B4 födde då tankar på att kontakta Trafikverket. Ett annat exempel är ”säkerhetsvandringar” på Storumans Folkhögskola, med riskbedömningar och åtgärder efter de självmord som skett där. Givetvis diskuterades också serveringstillstånd, droger och jaktvapen m.m.

Handlingsplanen växte fram och olika aktiviteter planerades, t.ex. att genomföra YAM i årskurs 8 varje år. Man gjorde även en överenskommelse om samverkan mellan Primärvården, Psykiatriska öppenvårdsmottagningen, Folkhögskolan i Storuman respektive Folkhälsoenheten, i Västerbottens läns landsting, samt Storumans kommun och Polisen i Storuman.